to ordain
01
förordna, dekretera
to officially order something using one's higher authority
Transitive: to ordain sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
ordain
3:e person singular
ordains
presens particip
ordaining
enkelt preteritum
ordained
perfekt particip
ordained
Exempel
The religious leader ordained a day of fasting and prayer for the community.
Den religiösa ledaren förordnade en dag av fasta och bön för samhället.
02
viga, utnämna
to officially confer or appoint someone to a position, typically within a religious context such as the priesthood
Transitive: to ordain sb
Exempel
The bishop ordains new priests during the annual ceremony at the cathedral.
Biskopen vigde nya präster under den årliga ceremonin i katedralen.
03
förordna, förutbestämma
(of a higher power) to prearrange or predestine something
Transitive: to ordain an event
Exempel
It is believed that fate had ordained their meeting, as if their paths were destined to cross.
Det troddes att ödet hade bestämt deras möte, som om deras vägar var ämnade att korsas.
Lexikalt Träd
ordained
ordainer
preordain
ordain



























