to disobey
01
inte lyda, vägra
to refuse to follow rules, commands, or orders
Transitive: to disobey a law or command
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disobey
3:e person singular
disobeys
presens particip
disobeying
enkelt preteritum
disobeyed
perfekt particip
disobeyed
Exempel
Children are encouraged not to disobey their parents' instructions.
Barn uppmuntras att inte lyda sina föräldrars instruktioner.
Lexikalt Träd
disobey
obey



























