to disobey
dis
dɪs
dis
o
əʊ
ew
bey
beɪ
bei
bouquetportrayfouettecabaret

Definition och betydelse av "disobey"på engelska

to disobey
01

inte lyda, vägra

to refuse to follow rules, commands, or orders 
Transitive: to disobey a law or command
to disobey definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disobey
3:e person singular
disobeys
presens particip
disobeying
enkelt preteritum
disobeyed
perfekt particip
disobeyed
Exempel
Children are encouraged not to disobey their parents' instructions. 

Barn uppmuntras att inte lyda sina föräldrars instruktioner.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store