to disobey
01
inte lyda, vägra
to refuse to follow rules, commands, or orders
Transitive: to disobey a law or command
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disobey
3:e person singular
disobeys
presens particip
disobeying
enkelt preteritum
disobeyed
perfekt particip
disobeyed
Exempel
Employees should not disobey workplace safety regulations for their well-being.
Anställda bör inte trotsa arbetsplatsens säkerhetsbestämmelser för deras välbefinnande.
Lexikalt Träd
disobey
obey
