to oblige
01
ålägga, tvinga
to make someone do something because it is required by law, duty, etc.
Ditransitive: to oblige sb to do sth
Exempel
The contract obliges both parties to fulfill their agreed-upon responsibilities.
Avtalet ålägger båda parter att uppfylla sina överenskomna ansvarsområden.
The law obliges citizens to pay taxes on their income.
Lagen ålägger medborgarna att betala skatt på sin inkomst.
02
hjälpa, göra en tjänst
to provide assistance or do a favor for someone
Transitive: to oblige sb
Exempel
She obliged her neighbor by watering their plants while they were away on vacation.
Hon ålägade sin granne genom att vattna deras växter medan de var borta på semester.
He obliged his colleague by covering her shift at work when she fell ill.
Han ålägade sin kollega genom att täcka hennes skift på jobbet när hon blev sjuk.
Lexikalt Träd
disoblige
obligate
obligatory
oblige
