to oblige
01
ålägga, tvinga
to make someone do something because it is required by law, duty, etc.
Ditransitive: to oblige sb to do sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
oblige
3:e person singular
obliges
presens particip
obliging
enkelt preteritum
obliged
perfekt particip
obliged
Exempel
The contract obliges both parties to fulfill their agreed-upon responsibilities.
Avtalet ålägger båda parter att uppfylla sina överenskomna ansvarsområden.
02
hjälpa, göra en tjänst
to provide assistance or do a favor for someone
Transitive: to oblige sb
Exempel
She obliged her neighbor by watering their plants while they were away on vacation.
Hon ålägade sin granne genom att vattna deras växter medan de var borta på semester.
Lexikalt Träd
disoblige
obligate
obligatory
oblige



























