to oblige
01
ålägga, tvinga
to make someone do something because it is required by law, duty, etc.
Ditransitive: to oblige sb to do sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
oblige
3:e person singular
obliges
presens particip
obliging
enkelt preteritum
obliged
perfekt particip
obliged
Exempel
The invitation obliged him to attend the formal event.
Inbjudan tvingade honom att delta i den formella händelsen.
02
hjälpa, göra en tjänst
to provide assistance or do a favor for someone
Transitive: to oblige sb
Exempel
After a heavy snowfall, he obliged his elderly neighbor by shoveling snow from her driveway.
Efter ett kraftigt snöfall hjälpte han sin äldre granne genom att skotta snö från hennes uppfart.
Lexikalt Träd
disoblige
obligate
obligatory
oblige
