to absolve
01
frikänna, frita
to release someone from blame, guilt, or obligation, clearing them of any wrongdoing
Transitive: to absolve sb of sth | to absolve sb from sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
absolve
3:e person singular
absolves
presens particip
absolving
enkelt preteritum
absolved
perfekt particip
absolved
Exempel
Recognizing the misunderstanding, the manager chose to absolve the employee from blame.
Med insikt om missförståndet valde chefen att frikänna den anställde från skulden.
02
frikänna, förlåta
to officially forgive someone for a sin or wrongdoing
Transitive: to absolve sb
Exempel
He was absolved by the priest after confessing his mistakes.
Han blev absolverad av prästen efter att ha bekänt sina misstag.
Lexikalt Träd
absolved
absolver
absolvitory
absolve
