to absolve
01
frikänna, frita
to release someone from blame, guilt, or obligation, clearing them of any wrongdoing
Transitive: to absolve sb of sth | to absolve sb from sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
absolve
3:e person singular
absolves
presens particip
absolving
enkelt preteritum
absolved
perfekt particip
absolved
Exempel
The supervisor is actively absolving employees from blame for minor oversights.
Handledaren frikänner aktivt anställda från skuld för mindre försummelser.
02
frikänna, förlåta
to officially forgive someone for a sin or wrongdoing
Transitive: to absolve sb
Exempel
The priest absolved the sinner after he confessed his wrongdoings.
Prästen absolverade syndaren efter att han bekänt sina förseelser.
Lexikalt Träd
absolved
absolver
absolvitory
absolve
