to demur
01
invända, tveka
to express one's disagreement, refusal, or reluctance
Intransitive: to demur | to demur at sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
demur
3:e person singular
demurs
presens particip
demurring
enkelt preteritum
demurred
perfekt particip
demurred
Exempel
When asked to work overtime, Sarah demurred, citing family commitments.
När hon blev ombedd att jobba övertid, invände Sarah och hänvisade till familjeåtaganden.
02
invända, uttrycka tvivel
to raise objections or express doubts about the validity or sufficiency of a legal claim or argument
Intransitive
Exempel
The defense attorney demurred, arguing that the prosecution's evidence was insufficient.
Försvarsadvokaten invände, med argumentet att åklagarens bevis var otillräckliga.
Demur
01
invändning, resning
a motion filed in court by a party, typically a defendant, raising a point that even if the facts alleged by the other side are true, they do not state a valid legal claim
fackspråkligt
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
demurrers
Exempel
The defendant filed a demur, arguing the complaint didn't allege any breach of contract.
Den svarande lämnade in en invändning, med motiveringen att stämningsansökan inte påstod något avtalsbrott.
Lexikalt Träd
demurrer
demur
