to brandish
01
svänga, vifta
to wave something, especially a weapon, in a threatening or aggressive way
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
brandish
3:e person singular
brandishes
presens particip
brandishing
enkelt preteritum
brandished
perfekt particip
brandished
Exempel
The knight brandished his sword before charging into battle.
Riddaren svängde sitt svärd innan han stormade in i striden.
02
skryta med, visa upp
to display a trait, skill, or object in a boastful manner
Exempel
The student brandished his perfect score with smug pride.
Studenten svängde sitt perfekta resultat med självbelåten stolthet.
Brandish
01
svängning, hotfull gest
the act of waving something, typically a weapon, in a showy or threatening way
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
brandishes
Exempel
He ended his speech with a brandish of the contract.
Han avslutade sitt tal med en svängning av kontraktet.
