to brandish
01
svänga, vifta
to wave something, especially a weapon, in a threatening or aggressive way
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
brandish
3:e person singular
brandishes
presens particip
brandishing
enkelt preteritum
brandished
perfekt particip
brandished
Exempel
He brandished a knife at them, eyes blazing with fury.
Han svängde en kniv mot dem, ögonen glödande av ilska.
02
skryta med, visa upp
to display a trait, skill, or object in a boastful manner
Exempel
She brandishes her intellect during the debate.
Hon visar upp sin intellekt under debatten.
Brandish
01
svängning, hotfull gest
the act of waving something, typically a weapon, in a showy or threatening way
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
singular
not gender specific
pluralform
brandishes
Exempel
His brandish of the sword silenced the crowd.
Hans svängande av svärdet tystade folkmassan.
LanGeek
