to brandish
01
svänga, vifta
to wave something, especially a weapon, in a threatening or aggressive way
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
brandish
3:e person singular
brandishes
presens particip
brandishing
enkelt preteritum
brandished
perfekt particip
brandished
Exempel
He brandished a knife at them, eyes blazing with fury.
Han svängde en kniv mot dem, ögonen glödande av ilska.
02
skryta med, visa upp
to display a trait, skill, or object in a boastful manner
Exempel
She brandishes her intellect during the debate.
Hon visar upp sin intellekt under debatten.
Brandish
01
svängning, hotfull gest
the act of waving something, typically a weapon, in a showy or threatening way
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
brandishes
Exempel
His brandish of the sword silenced the crowd.
Hans svängande av svärdet tystade folkmassan.
