to shout
01
skrika, ropa
to speak loudly, often associated with expressing anger or when you cannot hear what the other person is saying
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
shout
3:e person singular
shouts
presens particip
shouting
enkelt preteritum
shouted
perfekt particip
shouted
Exempel
Frustrated with the distant conversation, she had to shout to make herself heard across the crowded room.
Frustrerad över det avlägsna samtalet var hon tvungen att skrika för att göra sig hörd över det trånga rummet.
02
skrika, ropa
to emit a sudden and loud vocalization, to express emotions such as joy, triumph, anger, or to attract attention
Intransitive
Exempel
We shouted to attract the lifeguard's attention when we spotted someone struggling in the water.
Vi skrek för att få livräddarens uppmärksamhet när vi såg någon kämpa i vattnet.
03
skrika, ropa
to cry out or call attention to something using a loud voice
Transitive: to shout sth
Exempel
He shouted her name across the crowded room to get her attention.
Han ropade hennes namn över det trånga rummet för att få hennes uppmärksamhet.
Shout
01
rop, skrik
a loud utterance; often in protest or opposition
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
shouts
Lexikalt Träd
shouted
shouter
shouting
shout
