to bludgeon
01
tvinga, sätta press på
to forcefully pressure someone to do something
Ditransitive: to bludgeon sb into sth
Exempel
Facing resistance, the project leader bludgeoned team members into accepting tight deadlines.
Inför motstånd tvingade projektledaren teammedlemmarna att acceptera snäva deadlines.
02
slå med en klubba, misshandla våldsamt
to violently strike someone repeatedly with a heavy stick
Transitive: to bludgeon sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
bludgeon
3:e person singular
bludgeons
presens particip
bludgeoning
enkelt preteritum
bludgeoned
perfekt particip
bludgeoned
Exempel
Despite efforts to intervene, the perpetrator continued to bludgeon his victim with brutal force.
Trots ansträngningar att ingripa fortsatte gärningsmannen att slå sitt offer med brutal kraft.
Bludgeon
01
batong, klubba
a thick, usually short stick or club used to hit or strike, often intended as a weapon
grammatisk information
animacitetsstatus
icke-animat
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
bludgeons
Exempel
Police found a bloodied bludgeon near the crime scene.
Polisen hittade en blodig klubba nära brottsplatsen.



























