to bludgeon
01
tvinga, sätta press på
to forcefully pressure someone to do something
Ditransitive: to bludgeon sb into sth
Exempel
The aggressive salesperson attempted to bludgeon customers into buying unnecessary products.
Den aggressiva säljaren försökte tvinga kunder att köpa onödiga produkter.
02
slå med en klubba, misshandla våldsamt
to violently strike someone repeatedly with a heavy stick
Transitive: to bludgeon sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
bludgeon
3:e person singular
bludgeons
presens particip
bludgeoning
enkelt preteritum
bludgeoned
perfekt particip
bludgeoned
Exempel
The assailant bludgeoned his victim with a tire iron, leaving them unconscious and bleeding.
Angriparen misshandlade sitt offer med en järnspik, lämnande dem medvetslösa och blödande.
Bludgeon
01
batong, klubba
a thick, usually short stick or club used to hit or strike, often intended as a weapon
grammatisk information
animacitetsstatus
icke-animat
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
bludgeons
Exempel
The guard carried a bludgeon for protection.
Vakten bar en batong för skydd.
