to befall
be
bi
fall
ˈfɔ:l
fawl
appallsquallscrawlthrall

Definition och betydelse av "befall"på engelska

to befall
01

hända, överkomma

to happen to a person or thing in a way that seems destined and has serious consequences 
Transitive: to befall sb/sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
befall
3:e person singular
befalls
presens particip
befalling
enkelt preteritum
befell
perfekt particip
befallen
Exempel
The fate that befell them was beyond their control. 

Det öde som drabbade dem var bortom deras kontroll.

02

hända, överkomma

to occur, typically in a way that seems inevitable or destined 
Intransitive
Exempel
A series of unfortunate events befell without warning. 

En serie olyckliga händelser inträffade utan förvarning.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store