to irk
01
irritera, reta
to annoy someone, often due to repeated actions or persistent issues
Transitive: to irk sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
tillståndsverb
regelbundet
presens
irk
3:e person singular
irks
presens particip
irking
enkelt preteritum
irked
perfekt particip
irked
Exempel
The constant noise from the construction site irked the residents.
Det konstanta ljudet från byggplatsen irriterade invånarna.
