to infuriate
01
göra rasande, få att bli ursinnig
to make someone extremely angry
Transitive: to infuriate sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
infuriate
3:e person singular
infuriates
presens particip
infuriating
enkelt preteritum
infuriated
perfekt particip
infuriated
Exempel
The lack of progress on the project infuriated the team.
Bristen på framsteg i projektet förargade teamet.
Lexikalt Träd
infuriated
infuriating
infuriation
infuriate
