to infuriate
in
ɪn
in
fu
ˈfjʊə
fyue
riate
rieɪt
rieit
infuscateinebriate

Definition och betydelse av "infuriate"på engelska

to infuriate
01

göra rasande, få att bli ursinnig

to make someone extremely angry 
Transitive: to infuriate sb
to infuriate definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
infuriate
3:e person singular
infuriates
presens particip
infuriating
enkelt preteritum
infuriated
perfekt particip
infuriated
Exempel
His dishonesty infuriated his colleagues. 

Hans oärlighet förargade hans kollegor.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store