to abdicate
01
abdikera, avsäga sig tronen
(of a monarch or ruler) to step down from a position of power
Intransitive
Transitive: to abdicate a position of power
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
abdicate
3:e person singular
abdicates
presens particip
abdicating
enkelt preteritum
abdicated
perfekt particip
abdicated
Exempel
The king chose to abdicate the throne in favor of his successor.
Kungen valde att abdikera tronen till förmån för sin efterträdare.
02
abdikera, avstå
to not accept or complete an obligation or duty
Transitive: to abdicate an obligation or duty
Exempel
The manager decided to abdicate responsibility for the project's failure.
Chefen beslöt att abdikera ansvaret för projektets misslyckande.
Lexikalt Träd
abdication
abdicator
abdicate
abdic
