to castigate
Pronunciation
/ˈkæstəˌɡeɪt/

Definition och betydelse av "castigate"på engelska

to castigate
01

tillrättavisa, skarp kritik

to strongly and harshly criticize someone or something
Transitive: to castigate sb | to castigate sb for an action or behavior
to castigate definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
castigate
3:e person singular
castigates
presens particip
castigating
enkelt preteritum
castigated
perfekt particip
castigated
Exempel
The professor castigated the students for their lack of preparation in the final exam.
Professorn tillrättavisade studenterna för deras bristande förberedelse inför tentamen.
02

straffa strängt, hårt tillrättavisa

to inflict harsh punishment or reprimand upon someone
Transitive: to castigate sb
Exempel
In medieval times, kings would often castigate rebels by publicly executing them.
Under medeltiden straffade kungar ofta rebellerna genom att avrätta dem offentligt.
LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store