to castigate
01
tillrättavisa, skarp kritik
to strongly and harshly criticize someone or something
Transitive: to castigate sb | to castigate sb for an action or behavior
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
castigate
3:e person singular
castigates
presens particip
castigating
enkelt preteritum
castigated
perfekt particip
castigated
Exempel
The manager castigated the employee for consistently failing to meet deadlines.
Chefen tillrättavisade den anställde för att ständigt missa deadlines.
02
straffa strängt, hårt tillrättavisa
to inflict harsh punishment or reprimand upon someone
Transitive: to castigate sb
Exempel
After being caught cheating on the final exam, the professor decided to castigate the student.
Efter att ha blivit påkommen med att fuska på tentamen bestämde sig professorn för att straffa studenten.
Lexikalt Träd
castigation
castigate
