to pounce
01
hugga, hoppa
to move down on something or someone with a sudden, swift action, typically with the intention of seizing or capturing
Intransitive: to pounce on sb/sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
rörelseverb
regelbundet
presens
pounce
3:e person singular
pounces
presens particip
pouncing
enkelt preteritum
pounced
perfekt particip
pounced
Exempel
The basketball player saw an opportunity for a steal and quickly pounced on the loose ball.
Basketspelaren såg en möjlighet för en stöld och snabbt kastade sig över den lösa bollen.
Pounce
01
språng, attack
the act of pouncing
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
pounces
Lexikalt Träd
pouncing
pounce
