obdurate
01
envis, obstinat
stubbornly refusing to change one's behavior or course, especially in doing wrong
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
kvalitativt
superlativ
most obdurate
komparativ
more obdurate
graderbart
Exempel
The criminal remained obdurate, refusing to admit guilt.
Brottslingen förblev obstinat och vägrade erkänna skuld.
02
känslolös, förhärdad
emotionally hardened; unmoved by pity, compassion, or tender feelings
Exempel
The king was obdurate to the cries of his starving people.
Kungen var obstinat inför skriken från sitt svältande folk.
