to interrogate
01
förhöra
to question someone in an aggressive way for a long time in order to get information
Transitive: to interrogate sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
interrogate
3:e person singular
interrogates
presens particip
interrogating
enkelt preteritum
interrogated
perfekt particip
interrogated
Exempel
The investigator spent hours interrogating the suspect to unravel the motives behind the incident.
Utredaren tillbringade timmar med att förhöra den misstänkte för att reda ut motiven bakom händelsen.
02
förhöra, fråga
(of an electronic device) to transmit a signal to another device in order to receive information
Transitive: to interrogate a device
Exempel
The vehicle ’s onboard system interrogates the sensors to check for any mechanical issues.
Fordonets bordsystem förhör sensorerna för att kontrollera eventuella mekaniska problem.
Lexikalt Träd
interrogation
interrogative
interrogator
interrogate
interrog
