to interrogate
01
förhöra
to question someone in an aggressive way for a long time in order to get information
Transitive: to interrogate sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
interrogate
3:e person singular
interrogates
presens particip
interrogating
enkelt preteritum
interrogated
perfekt particip
interrogated
Exempel
The detective decided to interrogate the suspect to uncover details about the crime.
Detektiven beslöt att förhöra den misstänkte för att avslöja detaljer om brottet.
02
förhöra, fråga
(of an electronic device) to transmit a signal to another device in order to receive information
Transitive: to interrogate a device
Exempel
The radar system interrogates the vehicle's onboard computer to determine its speed and location.
Radarsystemet förhör fordonsets dator ombord för att bestämma dess hastighet och plats.
Lexikalt Träd
interrogation
interrogative
interrogator
interrogate
interrog
