to insult
01
förolämpa, förödmjuka
to intentionally say or do something that disrespects or humiliates someone
Transitive: to insult sb/sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
insult
3:e person singular
insults
presens particip
insulting
enkelt preteritum
insulted
perfekt particip
insulted
Exempel
He didn't appreciate the sarcastic tone and felt she was trying to insult his intelligence.
Han uppskattade inte den sarkastiska tonen och kände att hon försökte förolämpa hans intelligens.
Insult
01
förolämpning, kränkning
a spoken or written remark intended to offend, humiliate, or hurt someone
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
insults
Exempel
He made a cutting insult during the argument.
Han gjorde en skarp förolämpning under argumentet.
02
förolämpning, kränkning
a deliberate action or behavior that shows disrespect or has the effect of offending someone
Exempel
Dumping the documents on the floor was an insult to the staff.
Att slänga dokumenten på golvet var en förolämpning mot personalen.
Lexikalt Träd
insulting
insult
