to forfeit
01
förlora, beslagta
to no longer be able to access a right, property, privilege, etc. as a result of violating a law or a punishment for doing something wrong
Transitive: to forfeit a property or privilege
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
forfeit
3:e person singular
forfeits
presens particip
forfeiting
enkelt preteritum
forfeited
perfekt particip
forfeited
Exempel
Individuals who commit fraud may forfeit their assets as part of legal penalties.
Individer som begår bedrägeri kan förlora sina tillgångar som en del av lagliga straff.
Forfeit
01
böter, straff
a penalty imposed for a fault or mistake, usually involving loss or surrender of something
Exempel
The fine was a forfeit for speeding.
Böter var en förlust för fortkörning.
02
förlust, konfiskering
the action of losing or giving up something as a penalty for a mistake or failure
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
forfeits
Exempel
Missing the deadline resulted in the forfeit of his eligibility.
Att missa deadline ledde till förlusten av hans behörighet.
forfeit
01
förverkad, förlorad
lost or given up as a penalty for wrongdoing, failure, or breach of rules
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
kvalitativt
superlativ
most forfeit
komparativ
more forfeit
graderbart
Exempel
The team's points were forfeit after fielding an ineligible player.
Lagets poäng förverkades efter att ha ställt upp en otillåten spelare.
Lexikalt Träd
forfeited
forfeiture
forfeit
