to forfeit
01
förlora, beslagta
to no longer be able to access a right, property, privilege, etc. as a result of violating a law or a punishment for doing something wrong
Transitive: to forfeit a property or privilege
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
forfeit
3:e person singular
forfeits
presens particip
forfeiting
enkelt preteritum
forfeited
perfekt particip
forfeited
Exempel
The court successfully forfeited the individual's property as part of the legal penalty.
Domstolen lyckades förverka individens egendom som en del av det juridiska straffet.
Forfeit
01
böter, straff
a penalty imposed for a fault or mistake, usually involving loss or surrender of something
Exempel
He paid a forfeit for damaging the borrowed equipment.
Han betalade ett bötesbelopp för att ha skadat det utlånade utrustningen.
02
förlust, konfiskering
the action of losing or giving up something as a penalty for a mistake or failure
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
forfeits
Exempel
The team 's forfeit occurred after failing to appear for the match.
Lagets forfeit inträffade efter att ha misslyckats med att dyka upp för matchen.
forfeit
01
förverkad, förlorad
lost or given up as a penalty for wrongdoing, failure, or breach of rules
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
kvalitativt
superlativ
most forfeit
komparativ
more forfeit
graderbart
Exempel
The player 's prize was forfeit for violating the competition rules.
Spelarens pris förverkades för att ha brutit mot tävlingsreglerna.
Lexikalt Träd
forfeited
forfeiture
forfeit
