Duel
01
duell
a prearranged fight with deadly weapons by two people (accompanied by seconds) in order to settle a quarrel over a point of honor
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
duels
02
duell, kamp
any struggle between two skillful opponents (individuals or groups)
to duel
01
duellera, mötas i en duell
to engage in a combat or competition between two individuals
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
duel
3:e person singular
duels
presens particip
dueling
enkelt preteritum
dueled
perfekt particip
dueled
Exempel
The rival chess players dueled on the board, each making strategic moves to outsmart the other.
De rivaliserande schackspelarna duellerade på brädet, var och en gjorde strategiska drag för att överlista den andra.
