Duel
01
duell
a prearranged fight with deadly weapons by two people (accompanied by seconds) in order to settle a quarrel over a point of honor
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
duels
02
duell, kamp
any struggle between two skillful opponents (individuals or groups)
to duel
01
duellera, mötas i en duell
to engage in a combat or competition between two individuals
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
duel
3:e person singular
duels
presens particip
dueling
enkelt preteritum
dueled
perfekt particip
dueled
Exempel
In medieval times, knights would duel to settle disputes or defend honor.
Under medeltiden duellerade riddare för att avgöra tvister eller försvara äran.



























