to dissuade
01
avråda, avskräcka
to make someone not to do something
Ditransitive: to dissuade sb from sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
dissuade
3:e person singular
dissuades
presens particip
dissuading
enkelt preteritum
dissuaded
perfekt particip
dissuaded
Exempel
I dissuaded him from making a hasty decision.
Jag avrådde honom från att fatta ett förhastat beslut.
Lexikalt Träd
dissuasive
dissuade
