to disgrace
01
vanhedra, skämma ut
to bring shame or dishonor on oneself or other people
Transitive: to disgrace sb/sth | to disgrace oneself
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disgrace
3:e person singular
disgraces
presens particip
disgracing
enkelt preteritum
disgraced
perfekt particip
disgraced
Exempel
He worried that his past mistakes would disgrace his family name.
Han oroade sig för att hans tidigare misstag skulle vanhedra hans familjenamn.
02
vanhedra, diskreditera
to lead someone to lose respect, honor, or a valued position
Transitive: to disgrace sb/sth
Exempel
The athlete ’s doping allegations disgraced him, stripping him of his medals.
Atletens dopinganklagelser vanärade honom och tog ifrån honom hans medaljer.
Disgrace
01
vanära, skam
a state of dishonor
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
disgraces
Lexikalt Träd
disgraced
disgrace
grace



























