to disgrace
01
vanhedra, skämma ut
to bring shame or dishonor on oneself or other people
Transitive: to disgrace sb/sth | to disgrace oneself
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disgrace
3:e person singular
disgraces
presens particip
disgracing
enkelt preteritum
disgraced
perfekt particip
disgraced
Exempel
His scandalous behavior disgraced his family and tarnished their reputation.
Hans skandalösa beteende vanärade hans familj och fläckade deras rykte.
02
vanhedra, diskreditera
to lead someone to lose respect, honor, or a valued position
Transitive: to disgrace sb/sth
Exempel
The scandal disgraced the politician, forcing him to step down from office.
Skandalen vanärade politikern och tvingade honom att avgå från sin post.
Disgrace
01
vanära, skam
a state of dishonor
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
disgraces
Lexikalt Träd
disgraced
disgrace
grace



























