to disgrace
dis
dɪs
dis
grace
ˈgreɪs
greis
displace

Definition och betydelse av "disgrace"på engelska

to disgrace
01

vanhedra, skämma ut

to bring shame or dishonor on oneself or other people 
Transitive: to disgrace sb/sth | to disgrace oneself
to disgrace definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disgrace
3:e person singular
disgraces
presens particip
disgracing
enkelt preteritum
disgraced
perfekt particip
disgraced
Exempel
His scandalous behavior disgraced his family and tarnished their reputation. 

Hans skandalösa beteende vanärade hans familj och fläckade deras rykte.

02

vanhedra, diskreditera

to lead someone to lose respect, honor, or a valued position 
Transitive: to disgrace sb/sth
Exempel
The scandal disgraced the politician, forcing him to step down from office. 

Skandalen vanärade politikern och tvingade honom att avgå från sin post.

Disgrace
01

vanära, skam

a state of dishonor 
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
disgraces
LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store