to disencumber
01
befria, lätta
to relieve someone of a burden
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disencumber
3:e person singular
disencumbers
presens particip
disencumbering
enkelt preteritum
disencumbered
perfekt particip
disencumbered
Exempel
She worked tirelessly to disencumber her parents from their financial debts.
Hon arbetade outtröttligt för att befria sina föräldrar från deras ekonomiska skulder.
Lexikalt Träd
disencumber
encumber
cumber
