to disbar
01
utesluta, förbjuda
to exclude or prevent someone from participating in a certain activity or profession
Transitive: to disbar sb | to disbar sb from an activity
Exempel
After the incident, the sports team disbarred the player from participating in upcoming matches.
Efter incidenten uteslöt idrottslaget spelaren från att delta i kommande matcher.
02
avskeda från advokatsamfundet, frånta advokattiteln
to officially remove a lawyer from the legal profession
Transitive: to disbar a lawyer
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disbar
3:e person singular
disbars
presens particip
disbarring
enkelt preteritum
disbarred
perfekt particip
disbarred
Exempel
The disciplinary board voted to disbar the attorney after multiple violations.
Disciplinnämnden röstade för att avskeda advokaten efter flera överträdelser.
Lexikalt Träd
disbarment
disbar
bar
