to disbar
01
utesluta, förbjuda
to exclude or prevent someone from participating in a certain activity or profession
Transitive: to disbar sb | to disbar sb from an activity
Exempel
The teacher decided to disbar the disruptive student from participating in the class debate.
Läraren beslutade att utesluta den störande eleven från att delta i klassdebatter.
02
avskeda från advokatsamfundet, frånta advokattiteln
to officially remove a lawyer from the legal profession
Transitive: to disbar a lawyer
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disbar
3:e person singular
disbars
presens particip
disbarring
enkelt preteritum
disbarred
perfekt particip
disbarred
Exempel
The lawyer was disbarred after being convicted of fraud.
Advokaten blev avstängd från advokatsamfundet efter att ha dömts för bedrägeri.
Lexikalt Träd
disbarment
disbar
bar
