to defer
01
skjuta upp, senarelägga
to postpone to a later time
Transitive: to defer an event or activity
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
defer
3:e person singular
defers
presens particip
deferring
enkelt preteritum
deferred
perfekt particip
deferred
Exempel
The meeting was deferred to next week due to the chairman's unexpected absence.
Mötet uppsköts till nästa vecka på grund av ordförandens oväntade frånvaro.
Exempel
The judge deferred sentencing until a psychological evaluation could be completed.
Domaren sköt upp domen tills en psykologisk utvärdering kunde slutföras.
02
ge efter, underkasta sig
to yield to someone else’s wishes, judgment, or authority
Intransitive: to defer to sb/sth
Exempel
He deferred to his mentor's experience when making the final decision.
Han underkastade sig sin mentors erfarenhet när han fattade det slutliga beslutet.
Lexikalt Träd
deference
deferent
deferment
defer
