to twinkle
01
blinka, glittra
to emit a flickering or intermittent light, often creating a shimmering or sparkling effect
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
twinkle
3:e person singular
twinkles
presens particip
twinkling
enkelt preteritum
twinkled
perfekt particip
twinkled
Exempel
The stars began to twinkle as the night sky darkened.
Stjärnorna började blinka när nattens himmel mörknade.
02
blinka, glittra
to shine with a flickering or sparkling light
Exempel
The stars twinkle brightly in the clear night sky.
Stjärnorna blinkar ljusstarkt på den klara natthimlen.
Twinkle
01
glittrande, blinkande
a happy or playful sparkle in someone's eyes
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
twinkles
Exempel
She gave him a twinkle in her eye.
Hon gav honom en glimt i sina ögon.
02
blinkning, gnistra
a rapid change in brightness; a brief spark or flash
