to beleaguer
Pronunciation
/bɪˈɫiɡɝ/

Definition och betydelse av "beleaguer"på engelska

to beleaguer
01

trakassera, plåga

to trouble or harass someone repeatedly over time
Transitive: to beleaguer sb
to beleaguer definition and meaning
Exempel
Teachers were beleaguered by constant administrative demands.
Lärarna var ansatta av konstanta administrativa krav.
02

belägra, omringa

to surround a place or person with armed forces to compel surrender
Transitive: to beleaguer a place
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
beleaguer
3:e person singular
beleaguers
presens particip
beleaguering
enkelt preteritum
beleaguered
perfekt particip
beleaguered
Exempel
Historical accounts describe how the castle was beleaguered until supplies ran out.
Historiska berättelser beskriver hur slottet belägrades tills förråden tog slut.
LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store