wackeln
01
vackla, vagga
Sich leicht hin und her bewegen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
rörelseverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
wackele
3:e person singular
wackelt
presens particip
wackelnd
enkelt preteritum
wackelte
perfekt particip
gewackelt
Exempel
Der Tisch wackelt, weil ein Bein zu kurz ist.
Bordet vacklar eftersom ett ben är för kort.
02
vara lös, vicka
Nicht fest sitzen
Exempel
Die Schraube wackelt – hol mal den Schraubenzieher!
Skruven vickar – hämta skruvmejseln!



























