wackeln
[past form: wackelte]
01
vackla, vagga
Sich leicht hin und her bewegen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
rörelseverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
wackele
3:e person singular
wackelt
presens particip
wackelnd
enkelt preteritum
wackelte
perfekt particip
gewackelt
Exempel
Die Zähne des Kindes begannen zu wackeln.
Barnets tänder började vackla.
02
vara lös, vicka
Nicht fest sitzen
Exempel
" Warum wackelt dein Handy? " " Das Gehäuse ist locker. "
Varför vickar din telefon? "Fodralet är löst."



























