interpeller
01
tilltala, ställa till svars
adresser la parole à quelqu'un brusquement ou avec insistance
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
starkt
hjälpverb
avoir
1:a person singular
interpelle
1:a person plural
interpellons
1:a person futurum
interpellerai
presens particip
interpelant
perfekt particip
interpellé
1:a person plural i imperfekt
interpellions
Exempel
Les enfants interpellent souvent leurs parents quand ils veulent quelque chose.
Barn vänder sig ofta till sina föräldrar när de vill ha något.
02
gripa och förhöra, stoppa och förhöra
arrêter et questionner quelqu'un dans un cadre légal
Exempel
Il a été interpellé à la frontière avec de fausses pièces d' identité.
Han förhördes vid gränsen med falska ID-handlingar.



























