to incriminate
01
anklaga, beskylla
to accuse someone of a crime or make a formal charge against them
Transitive: to incriminate sb
Exempel
The police officer attempted to incriminate the suspect based on circumstantial evidence.
Polisen försökte anklaga den misstänkte baserat på omständighetsbevis.
02
anklaga, beskylla
to provide evidence or information that suggests a person's involvement in a crime or wrongdoing
Transitive: to incriminate sb
Exempel
In an attempt to protect themselves, some individuals may withhold information that could incriminate them in legal proceedings.
I ett försök att skydda sig själva kan vissa individer undanhålla information som kan anklaga dem i rättsliga förfaranden.
Lexikalt Träd
incriminating
incrimination
incriminate
criminate
crime



























