to incriminate
in
ɪn
in
cri
ˈkrɪ
kri
mi
mi
nate
neɪt
neit
discriminateeliminate

Definition och betydelse av "incriminate"på engelska

to incriminate
01

anklaga, beskylla

to accuse someone of a crime or make a formal charge against them 
Transitive: to incriminate sb
to incriminate definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
incriminate
3:e person singular
incriminates
presens particip
incriminating
enkelt preteritum
incriminated
perfekt particip
incriminated
Exempel
The prosecutor decided to incriminate the suspect based on the new evidence. 

Åklagaren beslutade att anklaga den misstänkte baserat på de nya bevisen.

02

anklaga, beskylla

to provide evidence or information that suggests a person's involvement in a crime or wrongdoing 
Transitive: to incriminate sb
Exempel
The witness hesitated to testify, fearing that any statement might inadvertently incriminate them in the ongoing investigation. 

Vittnet tvekade att vittna, av rädsla för att något uttalande oavsiktligt kunde anklaga dem i den pågående utredningen.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store