to incriminate
Pronunciation
/ˌɪnˈkɹɪməˌneɪt/

Definition och betydelse av "incriminate"på engelska

to incriminate
01

anklaga, beskylla

to accuse someone of a crime or make a formal charge against them
Transitive: to incriminate sb
to incriminate definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
incriminate
3:e person singular
incriminates
presens particip
incriminating
enkelt preteritum
incriminated
perfekt particip
incriminated
Exempel
The police officer attempted to incriminate the suspect based on circumstantial evidence.
Polisen försökte anklaga den misstänkte baserat på omständighetsbevis.
02

anklaga, beskylla

to provide evidence or information that suggests a person's involvement in a crime or wrongdoing
Transitive: to incriminate sb
Exempel
In an attempt to protect themselves, some individuals may withhold information that could incriminate them in legal proceedings.
I ett försök att skydda sig själva kan vissa individer undanhålla information som kan anklaga dem i rättsliga förfaranden.
LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store