to impair
01
försvaga, minska effektiviteten
to cause something to become weak or less effective
Transitive: to impair sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
impair
3:e person singular
impairs
presens particip
impairing
enkelt preteritum
impaired
perfekt particip
impaired
Exempel
Prolonged exposure to loud noise can impair hearing over time.
Långvarig exponering för höga ljud kan med tiden försämra hörseln.
Lexikalt Träd
impaired
impairer
impairment
impair
