to eventuate
e
ɪ
i
ven
ˈvɛn
ven
tuate
ʧueɪt
chooeit

Definition och betydelse av "eventuate"på engelska

to eventuate
01

inträffa, resultera

to take place as an outcome 
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
eventuate
3:e person singular
eventuates
presens particip
eventuating
enkelt preteritum
eventuated
perfekt particip
eventuated
Exempel
After months of negotiations, a settlement finally eventuated. 

Efter månader av förhandlingar ägt slutligen en uppgörelse rum.

02

resultera i, sluta i

to result in a particular outcome 
Intransitive: to eventuate in sth
Exempel
The new policy changes could eventuate in increased efficiency. 

De nya policyförändringarna kan resultera i ökad effektivitet.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store