to disorient
01
desorientera, förvirra
to cause someone to lose their sense of direction, leading to confusion or a feeling of being lost
Transitive: to disorient sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disorient
3:e person singular
disorients
presens particip
disorienting
enkelt preteritum
disoriented
perfekt particip
disoriented
Exempel
The sudden change in the landscape disoriented the hiker, and he struggled to find the trail.
Den plötsliga förändringen i landskapet desorienterade vandraren, och han kämpade för att hitta stigen.
Lexikalt Träd
disorient
orient
