to disown
01
förneka, förskjuta
to refuse to acknowledge or deny any connection or identification with someone, typically resulting in the termination of familial or personal ties
Transitive: to disown a family member
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disown
3:e person singular
disowns
presens particip
disowning
enkelt preteritum
disowned
perfekt particip
disowned
Exempel
The father decided to disown his son after a long-standing disagreement.
Fadern bestämde sig för att förneka sin son efter en långvarig oenighet.
02
förneka, avvisa
to reject or deny any association or relationship with someone or something
Transitive: to disown an association or stance
Exempel
He chose to disown his former beliefs after learning more about the issue.
Han valde att förneka sina tidigare övertygelser efter att ha lärt sig mer om frågan.
Lexikalt Träd
disowning
disownment
disown
own
