to disown
01
förneka, förskjuta
to refuse to acknowledge or deny any connection or identification with someone, typically resulting in the termination of familial or personal ties
Transitive: to disown a family member
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disown
3:e person singular
disowns
presens particip
disowning
enkelt preteritum
disowned
perfekt particip
disowned
Exempel
Some families may disown members who marry against cultural or social expectations.
Vissa familjer kan förneka medlemmar som gifter sig mot kulturella eller sociala förväntningar.
02
förneka, avvisa
to reject or deny any association or relationship with someone or something
Transitive: to disown an association or stance
Exempel
She disowned the nickname her friends gave her, preferring her real name.
Hon förnekade smeknamnet hennes vänner gav henne och föredrog sitt riktiga namn.
Lexikalt Träd
disowning
disownment
disown
own
