to vindicate
01
rättfärdiga, rehabilitera
to prove someone or something right by providing evidence or justification
Transitive: to vindicate an idea or stance
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
vindicate
3:e person singular
vindicates
presens particip
vindicating
enkelt preteritum
vindicated
perfekt particip
vindicated
Exempel
The research findings vindicated the theory, providing strong empirical evidence in support of its validity.
Forskningsresultaten bekräftade teorin och gav starka empiriska bevis för dess giltighet.
Exempel
The new evidence helped to vindicate him of all the charges.
De nya bevisen hjälpte till att frikänna honom från alla anklagelser.
03
rättfärdiga, frikänna
to protect from harm or criticism by proving it's right or justified
Transitive: to vindicate sb/sth from harm or challenge
Exempel
His evidence vindicated him from false accusations.
Hans bevis frikände honom från falska anklagelser.
Lexikalt Träd
vindicated
vindication
vindicator
vindicate
vindic
