to bewilder
01
förvirra, förbrylla
to confuse someone, leaving them uncertain
Transitive: to bewilder sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
bewilder
3:e person singular
bewilders
presens particip
bewildering
enkelt preteritum
bewildered
perfekt particip
bewildered
Exempel
The sudden disappearance of the treasure bewildered the explorers.
Skattens plötsliga försvinnande förvirrade upptäcktsresandena.
Lexikalt Träd
bewildered
bewildering
bewilderment
bewilder
