to bewilder
01
förvirra, förbrylla
to confuse someone, leaving them uncertain
Transitive: to bewilder sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
bewilder
3:e person singular
bewilders
presens particip
bewildering
enkelt preteritum
bewildered
perfekt particip
bewildered
Exempel
The complex scientific theory bewildered the students, making it difficult for them to grasp.
Den komplexa vetenskapliga teorin förvirrade studenterna, vilket gjorde det svårt för dem att förstå den.
Lexikalt Träd
bewildered
bewildering
bewilderment
bewilder
