to startle
01
skrämma, överraska
to cause a sudden shock or surprise, resulting in a quick, involuntary reaction
Transitive: to startle a person or animal
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
startle
3:e person singular
startles
presens particip
startling
enkelt preteritum
startled
perfekt particip
startled
Exempel
The loud clap of thunder startled the sleeping dog, causing it to jump up.
Den höga åskknallen skrämde den sovande hunden och fick den att hoppa upp.
Startle
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
startles
Exempel
The unexpected loud noise caused a startle in the crowd.
Det oväntade höga ljudet orsakade en skrämsel i folkmassan.
Lexikalt Träd
startled
startling
startle
