to startle
startle
stɑ:tl
staatl

Definition och betydelse av "startle"pÄ engelska

to startle
01

skrÀmma, överraska

to cause a sudden shock or surprise, resulting in a quick, involuntary reaction 
Transitive: to startle a person or animal
to startle definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansÀttning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
startle
3:e person singular
startles
presens particip
startling
enkelt preteritum
startled
perfekt particip
startled
Exempel
The loud clap of thunder startled the sleeping dog, causing it to jump up. 

Den höga Äskknallen skrÀmde den sovande hunden och fick den att hoppa upp.

Startle
01

skrÀmsel, förskrÀckelse

an unexpected reflex or response triggered by shock or fear 
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansÀttning
sammansÀttning
rÀknebart
singular
not gender specific
pluralform
startles
Exempel
The unexpected loud noise caused a startle in the crowd. 

Det ovÀntade höga ljudet orsakade en skrÀmsel i folkmassan.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store