to reign
reign
reɪn
rein
resign

Definition och betydelse av "reign"på engelska

to reign
01

regera, härska

to have control and authority over a place, like a country 
Intransitive
to reign definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
tillståndsverb
regelbundet
presens
reign
3:e person singular
reigns
presens particip
reigning
enkelt preteritum
reigned
perfekt particip
reigned
Exempel
The king reigned over the kingdom for decades, establishing a prosperous era. 

Kungen regerade över kungariket i decennier och etablerade en välmående era.

02

regera, dominera

to be predominant or prevalent 
Intransitive
Exempel
Throughout history, various ideologies have reigned over different regions, shaping the cultural and political landscape. 

Genom historien har olika ideologier härskat över olika regioner och format den kulturella och politiska landskapet.

01

regering, regering

the length of time during which a king, queen, or other monarch rules 
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
reigns
Exempel
Queen Victoria's reign lasted over 63 years. 

Drottning Victorias regeringstid varade i över 63 år.

02

välde, dominans

a time when a person, group, or thing holds influence, authority, or supremacy 
Exempel
The reign of the smartphone changed how we communicate. 

Härskartiden för smartphones förändrade hur vi kommunicerar.

03

regering, välde

the legal, political, or formal authority held by a monarch 
Exempel
The king exercised his reign with wisdom and fairness. 

Kungen utövade sitt välde med visdom och rättvisa.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store