reign
reign
reɪn
rein
/ɹˈe‍ɪn/

Definition och betydelse av "reign"på engelska

to reign
01

regera, härska

to have control and authority over a place, like a country
Intransitive
to reign definition and meaning
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
tillståndsverb
regelbundet
presens
reign
3:e person singular
reigns
presens particip
reigning
enkelt preteritum
reigned
perfekt particip
reigned
Exempel
The tribal chief continued to reign over the community, ensuring harmony and cooperation.
Stamhövdingen fortsatte att regera över gemenskapen och säkerställde harmoni och samarbete.
02

regera, dominera

to be predominant or prevalent
Intransitive
Exempel
During the Golden Age of cinema, Hollywood stars like Marilyn Monroe and Humphrey Bogart reigned as iconic figures.
Under filmens guldålder regerade Hollywoodstjärnor som Marilyn Monroe och Humphrey Bogart som ikoniska figurer.
01

regering, regering

the length of time during which a king, queen, or other monarch rules
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
reigns
Exempel
The monarch 's reign ended with abdication.
Monarkens regeringstid slutade med abdikation.
02

välde, dominans

a time when a person, group, or thing holds influence, authority, or supremacy
Exempel
The decade saw the reign of electric vehicles in the automotive market.
Årtiondet såg väldet av elfordon på bilmarknaden.
03

regering, välde

the legal, political, or formal authority held by a monarch
Exempel
The constitution formalized the limits of royal reign.
Konstitutionen formaliserade gränserna för det kungliga väldet.
LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store