platzen
[past form: platzte]
01
spricka
Plötzlich kaputtgehen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
starkt
hjälpverb
sein
1:a person singular
platze
3:e person singular
platzt
presens particip
platzend
enkelt preteritum
platzte
perfekt particip
geplatzt
Exempel
Die Traube platzte zwischen seinen Zähnen.
Druvan sprack mellan hans tänder.



























