to afflict
01
plåga, förtrycka
to cause pain, suffering, or distress, often as a result of illness, injury, or hardship
Transitive: to afflict a person or region
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
afflict
3:e person singular
afflicts
presens particip
afflicting
enkelt preteritum
afflicted
perfekt particip
afflicted
Exempel
The virus is currently afflicting communities worldwide.
Viruset plågar för närvarande samhällen över hela världen.
Lexikalt Träd
afflicted
affliction
afflictive
afflict
