to harrumph
01
morra, fnysa
to express disapproval of something by making a noise in the throat
Transitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
harrumph
3:e person singular
harrumphs
presens particip
harrumphing
enkelt preteritum
harrumphed
perfekt particip
harrumphed
Exempel
The professor harrumphed loudly when the student suggested a controversial theory during the lecture.
Professorn fnös högt när studenten föreslog en kontroversiell teori under föreläsningen.
Harrumph
01
ett morrande, ett ljud av halsrensning
a throat-clearing sound made to express disapproval, annoyance, or dissatisfaction
grammatisk information
animacitetsstatus
icke-animat
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
harrumphs
Exempel
He let out a harrumph when asked to wait.
Han gav ifrån sig ett harrumph när han ombads vänta.
