to vanquish
01
besegra, utplåna
to defeat someone completely and decisively
Transitive: to vanquish sb/sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
vanquish
3:e person singular
vanquishes
presens particip
vanquishing
enkelt preteritum
vanquished
perfekt particip
vanquished
Exempel
The mighty army sought to vanquish the opposing forces and secure dominance over the region.
Den mäktiga armén strävade efter att besegra de motstående styrkorna och säkra dominans över regionen.
Lexikalt Träd
vanquishable
vanquisher
vanquish
