Rein
01
tygel, betsel
a strap or rope attached to a bridle, used by a rider to control a horse
grammatisk information
animacitetsstatus
icke-animat
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
reins
Exempel
He gripped the reins tightly as the horse galloped across the field.
Han grep tag i tyglarna hårt när hästen galopperade över fältet.
02
tygel, kontroll
any means of control
to rein
01
kontrollera och styra med eller som med tyglar, beherrska och leda med eller som med tyglar
control and direct with or as if by reins
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
rein
3:e person singular
reins
presens particip
reining
enkelt preteritum
reined
perfekt particip
reined
02
tygla, hålla i schack
keep in check
03
hålla i tyglarna, styra med tyglarna
to control or guide a horse using reins, which are straps or ropes attached to a bit in the horse's mouth
Exempel
The experienced rider smoothly reined the horse into a canter with minimal effort.
Den erfarna ryttaren styrde hästen smidigt in i en galopp med minimal ansträngning.
04
stanna eller kontrollera som genom att dra i tyglarna, tygla som med tyglar
stop or check by or as if by a pull at the reins
